mammatessan

Att bli "lämnad" på ett sånt sätt, besviken, sårad, ledsen.

Fruktansvärt!!!!

Peter är min stora kärlek, vi ha gått igenom mycket på 7 år men klarat allt utan massa bråk och tjaffs.

Vi pratar om allt, vi är alltid ärliga och vi tänker likadant båda två.

Jag kan inte ljuga för honom, inte ens om en liten skit sak de går lixom inte.

En natt drömde Jag att han lämnade mig, stod där ensam med barnen utan honom.

Vakna och grät, svetten rann om mig Jag trodde inte de va sant.

Tur de bara va en dröm.

Jag hoppas aldrig, aldrig att han lämna mig eller att kärleken tar slut.

Men Jag är helt säker på att de är VI om 50 år oxå, på dessa 7 år ha vi bråkat 1 gång. Diskuterat och tjaffsat ha hänt flera gånger, men så är de i alla förhållanden.

Men bråka är en annan sak och 1 gång som sagt, vi lärde oss då att prata om saken istället.

Sedan ta vara på tiden och ha ensamtid bara vi, de är viktigt då man ha barn. 

Sedan att Jag kan umgås med mina vänner och göra nått roligt utan han och barnen, samma sak gäller honom.

En sak är vi inte överens om iaf, men vi ha pratat om den saken flera gånger nu och Jag får ge mig tjurig som Jag är ;)

Men Peter är fruktansvärt snäll, ibland undra Jag varför Jag inte blev så.

Nu kom Peter upp så nu ska Jag släcka ner här, god natt.